BOLIVIA

80 % av befolkningen förbrukar 3 % av jorden och resterande 20 % förbrukar 97 %. Det är svårt att livnära sig på lite jord och kan leda till fattigdom.

Ursprungfolket livnär sig till största del på jordbruk. Om landet hade fler industrier som t.ex. tillverkar batterier, då de har hittat litium, skulle folket kunna jobba i industrierna och landet skulle bli rikare.

// Haydee, Jakob, Anna och R.S

Enligt regeringskansliets rapport angående mänskliga rättigheter i Bolivia 2007 blir urbefolkningen diskriminerade och på latinamerika.nu står det att Amerikanska utvecklingsbanken anser att problemet med de stora klyftorna i landet bland annat icke-ursprungsbefolkning och ursprungsbefolkning står i hinder för att landet kan bekämpa sin fattigdom. 

 

Hela 62 % av invånarna i Bolivia tillhör urbefolkning (2001) där det finns totalt 34 olika grupper. Enligt regeringskansliets rapport angående mänskliga rättigheter så har urbefolkningen t.ex lägre löner, lägre utbildning, mer analfabetism och sämre hälsa. De är även enligt rapporten överrepresenterade bland fattiga och extremt fattiga i Bolivia. 1994 erkände landet för första gången att Bolivia är ett multietniskt och multikulturellt land, därav ska urbefolkningen ha lika mycket rättigheter som icke-urbefolkning.  Evo Morales är den förste demokratiskt valde president med urfolksbakgrund och ger då hopp för en bättrad situation. Enligt en lärare så har många försök till bättring för urfolk lett till demostationer från icke-urfolk som gör det svårare att genomföra förbättringar.

 

Då en stor del av urfolket lever på landsbygden så kopplas förbättring med rätten till jord, som ger dem laglig rätt till mark. Denna reform påbörjades redan 1996 och ska vara avslutad 2006 men fram till 2007 har enbart 13% av jorden fördelats. I vissa delar har reformen inte ens tillämpats. Reformen har likt många fördelar urfolket fått, lett till konflikt.

 

Det är svårt att säga varför just urbefolkningen har drabbats men det har troligen rötter längre bak i historien. Bara språket är ett stort problem, men en förbättring har skett då undervisningen är tvåspråkig, men en stor del av folket på landsbygden är analfabetismer och få avslutar sin utbildning. Informationen är inte heller på deras språk. De blir på så vis begränsade och kan inte ta del i samhället i så storgrad och får brist på tillgång till hälsovård och utbildning. Varför det blivit så nämns inte i texterna, men att denna grupp är bland de mest diskriminerade framgår tydligt.

 // R.S

Källa: Regerings kansliets rapport Mänskliga rättigheter 2007 & latinamerika.nu

(har varit sjuk så har jobbat på egen hand, därför viss information kan upprepa sig då jag och gruppen jobbat åtskillda.)

Bolivia är Sydamerikas fattigaste land men 2001 antogs en fattigdomsstrategi för att minska fattigdomen i Bolivia. Man prioriterar bland annat att fattiga ska bli en del av samhället med bättre inkomst möjligheter.

Det har skett viss förbättring då tillgången till hälsovård och utbildningsnivån förbättrats. Utbredning av vanligt förekommande sjukdom och barnadödligheten har minskat. Många barn går ut grundskolan och situationen med många analfabetismer har förbättrats.

 

 Ett grundskole bidrag “Juancito Pinto” har delats ut till föräldrar som uppmuntring att låta sina barn gå i skolan istället för att arbeta. Att barnen får en grundutbildning kan förbättra deras framtidsutsikter. Sedan 1994 genomför Bolivia en undervisningsreform där tvåspråkighet i undervisningen, jämställdhetsfrågor, mänskliga rättigheter samt barns rättigheter ingår i läroplanen.  Om detta följs i undervisningen får barnen i skolan information som de kanske aldrig fått i hemmet. Grundskolegång är kostnadsfri och obligatorisk, men föräldrar betalar vissa kostnader t.ex. uniformer och skolmaterial.

97 % av alla pojkar och flickor påbörjar skolgång men fler pojkar fortsätter utbildningen. På landsbygden går flickor i snitt ca 3 år och pojkar ca 5 år. Enbart 7 % av eleverna på landsbygden avslutar sina studier.

 

Analfabetismen i landet uppskattas till 13.3 % varav 6 % av männen och 19% av kvinnorna och varav den uppgår till 6,4 % i städerna och 25,8 % på landsbygden. Anledningen till att analfabetismen är högre bland kvinnor kan vara för att färre inte avslutar sin utbildning. Samma sak gällande landsbygd och städer, på landsbygden avslutar få sin utbildning vilket kan leda till analfabetism. Detta kan öka problemet som finns angående kommunikation. I Bolivia talas många olika urfolksspåk, men mestadels av informationen är på spanska, att inte heller kunna läsa och skriva underlättar inte en förbättring av detta problem.

Regeringen bedriver en kampanj med ett program för att minska analfabetismen bland de allra fattigaste. Omkring 500 000 har påbörjat programmet och omkring 200 000 har avslutat programmet positivt. 

 // R.S

Källa: Regerings kansliets rapport mänskliga rättigheter 2007 & latinamerika.nu

(har egna inlägg då jag var sjuk då bloggen skapades, därför viss information kan upprepas då vi jobbat på olika håll jag och gruppen. har pratat och det är ok för EH)

I Bolivia ges avgiftsfritt alla med fast anställning en statligsjukförsäkring, det är ca en fjärdedel av befolkning som har fast anställning. En tredjedel av befolkningen har allmänsjukförsäkring men som inte är avgiftsfri.

En försäkring för barn under fem år, gravida samt för mödrar sex månader efter förlossningen.  Fördelen med denna försäkring är att mödrar och barn fått bättre hälsa, vilket vi statistiskt kan se gällande spädbarnsdödligheten som har minskat de senaste åren och likaså mödradödligheten (den är fortfarande näst högst i Latinamerika efter Haiti). Det har även blivit tillåtet för kvinnor att amma på arbetet, vilket kan ha medfört förbättrad hälsa.

 I landsbygdsområden är mödra- och spädbarnsvården fortfarande dålig, siffran på födslar som sker i hemmet är högre här än i urbana områden och är i hela Bolivia på 40% Det finns även språkliga begränsningar för urfolk som talar andra språk. Mestadelen av Bolivias information är inte på något urfolks språk och analfabetism uppgår till 25,8% på landsbygden. 

Abort är enligt lag förbjuden förutom vid våldtäkt och vid fara för moderns liv. Det är dock svårt att få tillåtelse till abort även i sådana fall och de flesta fall då modern avlider är vid illegala aborter med avsaknaden av mediciniskt kunnig personal. I Bolivia är medelantalet barn 3,8 , men enligt nationella undersökningar är ca 45 % av dessa oönskade.

Preventivmedelsrådgivning är inget som förekommer i stor skala och detta och svårigheten till godkänd abort kan vara viktiga faktorer till oönskade graviditeter, den höga mödradödligheten och komplikationer i samband med graviditet. Landet har även en av världens högst förekomst av livmoderhalscancer då ca 660 kvinnor dör per år. Livmoderhalscancer kan förhindras genom vaccination och användning av kondom.  Tonårsgraviditeter är ett stort problem, 16 % av kvinnor mellan 15-19år har varit gravida.

Våld mot kvinnor är ett stort problem i Bolivia. På landsbygden har fyra av tio kvinnor blivit tvingade till sex med okända män, enligt undersökning. Våld i hemmen anmäls sällan, trots lag mot våld i hemmet (1995), och i många fall övertalas kvinnan att förlåta sin man och hålla ihop familjen. Sexuella övergrepp på flickor både i hemmet och utanför är vanligt förekommande.

// R.S

Källa: regeringskansliets rapport Mänskliga rättigheter 2007


(har egna inlägg då jag var sjuk då bloggen skapades, därför viss information kan upprepas då vi jobbat på olika håll jag och gruppen. har pratat och det är ok för EH)

Bolivia

 

De viktigaste determinanterna:

Boende

Det är stora skillnader mellan landsbygd och urbana områden. De som bor på landbygden har lägre utbildning och har svårt att ta sig till sjukhus och få vård, både avståndsmässigt och infrastruktur. De talar även ett urfolksspråk och har ofta inte lärt sig det nationella språket, vilket ger dem svårheter att kommunicera med sjukvård och offentliga sektorer.

Socioekonomiska faktorer

-         fattigdom,

-         genus,

-         etnicitet(språksvårigheter),

-         utbildning(kvinnor har lägre),

-         säkerhet

Se ”Boende”, låg utbildning kan leda till fattigdom och som vi sa tidigare, de på landsbygden har i genomsnitt lägre utbildning. Fattigdom kan även leda till sämre tillgångar till ex. sjukvård och mat. Genus, stor del av kvinnorna i Bolivia är förtrycka, de får sämre lön för samma arbete som männen, de har lägre utbildning, våld sker ofta i hemmet av männen.

 

Hälsovård

Se ”Boende”.

 

Stöd i källor

Vi har till största del använt oss av regeringens webbplats om mänskliga rättigheter för att få en bredare förståelse om Bolivia. Vi har även använt oss av Gapminder, WHO och paho.org. Efter att ha läst om Bolivia på de olika sidorna och avläst diagram och statistik har vi tillsammans dragit slutsatsen om Bolivia efter att vi sett sammanhang mellan de olika källorna. Vi har alltså tagit stöd av olika källor för att själva dra egna slutsatser. Det skulle kunna vara så(förmodligen) att de källor vi använt oss av har fokuserat på de största problemen i Bolivia, vilket skulle ha lett till att andra viktiga problem kan ha kommit i skym undan. Vi borde kanske ha använt oss av ytterliggare en källa som kunde ha gett oss en ännu breddare helhetsbild.

 

Bolivia jämfört med Tanzania

Viktiga determinanter i Tanzania

·        Hälsovård

·        Trafiken

·        Boende- levnadssätt

·        Vatten

·        Socioekonomiska faktorer, fattigdom

 

Vatten, trafik och hälsovård tillsammans är ett av de största problemen i Tanzania medan i Bolivia kom vi fram till att vatten var ett av de mindre problemen. Det beror mycket på i Tanzania hur mycket och ofta det regnar, regnar det väldigt mycket blir det ofta översvämningar på vägarna, vilket leder till att det blir stopp i trafiken och det blir problem för transport av sjukvård och mat att komma fram. 50% av alla sjukdomar i Tanzania är pga. Vatten, som t.ex. Colera, vilket är en sjukdom som ger stor dödsrisk om man ej får tillgång till sjukvård. Vädret, regnet påverkar även jordbruket, då det blir en dålig skörd. Kvaliteten på sjukvård i Tanzania är väldigt beroende av inkomst. Även fast den är fri kostar medicin, utrustning och transport då det ej finns all utrustning på alla sjukhus vilket leder till att man måste åka långt till andra sjukhus, då man även är beroende av någon man känner som kan göra detta. Allt finns om man har råd! Den utbildade personalen på sjukhus jobbar även på fel nivåer.

 

 

Av: Vendela, Anna, Haydee och R.S